Doulaförbundet

För någon månad sedan lanserade jag och några av mina kollegor Doulaförbundet, ett nytt förbund av och för doulor.  Några av oss har känn en saknad efter ett samlat forum där vi kan lyfta frågor i doulaskapet, som annars tenderar att bli ett ensamt och ibland lite utsatt arbete. Doulayrket exploderar, det utbildas nya hela tiden, men få orkar stanna kvar i yrket. Vi vill att doulaskapet ska vara hållbart och utvecklande! Välkomna alla kollegor!!

Samtidigt som jag skriver detta sker en jordbävning i Stockholms förlossningsvård. Både chefer och barnmorskor säger upp sig, i massor. Idag. Jag läser kollegors avskedskedskommentarer och det bränner i magen och det bränner i ögat. Hos de brinner det överallt. Som doula ser jag bara allt lite från sidan, punktbelysning på skit i hörnen. Att städa varje dag, hur måste det inte kännas?

Artikel efter artikel, slag efter slag. Födelsevrål, marcher. Snuttepengar till tröst. Projekt hit och dit.

Barn föds, varje dag, varje år, varje månad. De, likaväl som de födande, som barnmorskorna, som undersköterskorna förtjänar lugn och ro. Vilken värld vill vi föda våra barn till? 

Det går inte bara att täppa till hålen på ett skunkande skepp. Det måste till en ny båt.

Men det vill ingen. För det krävs så mycket mer då, stora omtänk, stora omtag.

Barnmorskor är välutbildade, 4,5 år på högskola, år av arbetslivserfaraehet. De bär medicinskt ansvar för två personer, de arbetar kvällar, nätter, helger. De förtjänar naturligtvis en anständig förlossningsvård, där inte både de om de födande bara pressas in i system som är helt ohållbara och rent av skadliga.

Det handlar om ett system som är helt ruttet. En rutten båt. Vi måste, måste byta ut båten. Och går det inte utan att faktisk säga upp sig, så är det så.

En del som läser här är presumtiva klienter. Kanske ni hittar hit för att ni är oroliga, inte vill föda på ett sjunkande skepp? Till er kan jag säga så här - jag blev inte doula för er skull. Jag blev inte doula för att täppa till de där hålen i båten. Jag vill inte agera sjöräddning. För jag vet att jag kan behövas även vid en hemfödsel, vid optimal bemanning på sjukhus. Jag är där för att det inte går att få för mycket stöd under en födsel, för de födande som vill ha erfarna kvinnor runt sig, precis så som det har varit i flera tusen år. Sida vid sida med barnmorskan, jordemodern.

Men det är klart, jag kommer vara där som en livring för er med. Men det är med sorg i hjärtat. För så här ska det inte vara.